tacksamhet
Ännu en arbetsdag har passerat i vår "stängda" foderfabrik. För varje dag som går så närmar det sig slutet på riktigt. Det är nästan som att gå omkring i en spökstad om dagarna. Jag kommer ihåg första sommaren jag jobbade i fabriken. Då var det 25-30 personer som arbetade där och det tillverkades nästa lika mycket foder varje dag som vi nu gör på en vecka. Snacka om att det var snurr på verksamheten då.
Efter ombyggnaden 2000 har det aldrig varit desamma. Känns som att företaget sedan dess har pratat om att de vill lägga ner vår fabrik. Vi som jobbat sedan nedläggningsbeskedet kom har gjort ett oerhört bra jobb och kämpat in i det sista trots att många blivit uppsagda och fått sluta. De få som nu är kvar har en tid framför sig med slutförbrukning av råvaror, tömning och till sist städning. Jag är naturligtvis glad att jag får ha min anställning kvar, det kändes lite tungt i våras när jag nyligen fått mitt cancerbesked och vi fick veta att fabriken skulle läggas ner och folk skulle få sluta. Hade varit svårt att orka flera så stora förändringar på en gång. Dessutom var ju morfar väldigt sjuk under den här perioden och dog också straxt innan min första operation.
Som sagt - det finns en hel del att vara tacksam för trots allt. Man får tänka på att inte alla människor har förmånen att få ha sina morföräldrar i livet så här länge som jag har haft. Inte alla människor har förmånen att ha ett jobb och arbetskamrater.
Efter jobbat skulle vi ha spelat golf idag, men vi hoppade över det och åkte hem istället. Nu lagar jag mat och Rogga klipper gräset. Finns en hel del att göra hemma om man verkligen vill...
Efter ombyggnaden 2000 har det aldrig varit desamma. Känns som att företaget sedan dess har pratat om att de vill lägga ner vår fabrik. Vi som jobbat sedan nedläggningsbeskedet kom har gjort ett oerhört bra jobb och kämpat in i det sista trots att många blivit uppsagda och fått sluta. De få som nu är kvar har en tid framför sig med slutförbrukning av råvaror, tömning och till sist städning. Jag är naturligtvis glad att jag får ha min anställning kvar, det kändes lite tungt i våras när jag nyligen fått mitt cancerbesked och vi fick veta att fabriken skulle läggas ner och folk skulle få sluta. Hade varit svårt att orka flera så stora förändringar på en gång. Dessutom var ju morfar väldigt sjuk under den här perioden och dog också straxt innan min första operation.
Som sagt - det finns en hel del att vara tacksam för trots allt. Man får tänka på att inte alla människor har förmånen att få ha sina morföräldrar i livet så här länge som jag har haft. Inte alla människor har förmånen att ha ett jobb och arbetskamrater.
Efter jobbat skulle vi ha spelat golf idag, men vi hoppade över det och åkte hem istället. Nu lagar jag mat och Rogga klipper gräset. Finns en hel del att göra hemma om man verkligen vill...
Kommentarer
Trackback
