mizzleo

Efter mitt totala sammanbrott på jobbet i förmiddags känns det nu lite bättre. Jag har vliat någon timma och det var välbehövligt efter nattens aktiviteter. Att morfar skulle dö kom ju inte som någon överraskning precis men det betyder ju inte att det är mindre jobbigt för det. Att sedan få ett, i mina ögon, negativt besked gällande min egen hälsa när man redan är fysiskt utmattad gör ju inte att man hanterar saker lättare. Tur att jag har hela (utom morfar) min underbara familj omkring mig som stöttar. Många av mina vänner har börjat förstå att allt inte står rätt till och hört av sig till mig på ett eller annat sätt. Det är MYCKET uppskattat även om jag inte orkar visa det just nu. Önskar att jag kunde hitta styrka att åka på jympan ikväll, men tyvärr gör jag nog inte det. Tack Annica för att du frågade iaf.

Min blogg har blivit en enda stor klagomur, SORRY, men det känns som att den kan hjälpa mig bearbeta mina känslor. Alla som känner mig vet att jag inte precis "pratar ut" om hur jag känner.