ett steg tillbaka
Känner att jag måste ta ett steg tillbaka och försöka vila och ta det lugnt. Jag har direkt efter att min sjukskrivning slutat klivit på livets karusell på samma plats där jag klev av för en månad sen. Det funkar inte! Orkar inte med en massa om kvällarna, fast det är grejer jag gärna vill göra så finns ingen energi kvar. Det är så tråkigt när man får börja stryka i almanackan - det är precis det som hänt mig nu. Det jag gärna ville göra och trodde jag skulle orka har jag fått boka av.
Lika bra att hålla bladen tomma och istället ge efter för spontaniteter när humöret och orken tillåter. I helgen ska jag försöka spela golf så jag får lite frisk luft och samtidigt röra på dö-köttet lite. Skitjobbigt att inte orka när jag vet att det inte finns några fysiska hinder...
Hur mår jag egentligen?
Svar: Jag vet inte!
