mizzleo

Idag är det två år sedan jag opererade bort mitt högra bröst. Två år av sorg och saknad - men inte efter bröstet utan efter den person jag var innan cancern. Jag saknar att vara pigg, jag saknar att orka med, jag saknar att vara glad och framför allt saknar jag känslan av att känna mig frisk. Jag vill så gärna bli den jag var men börjar inse att det kanske inte kommer bli så. Jag få helt enkelt försöka gilla den jag blivit och göra det bästa av mitt liv. Önskar bara att ålderdomen inte kommit så förbannade fort, hade önskat att få vara medelålders innan jag blev gammal. Just nu kom jag att tänka på.....undrar hur jag kommer känna mig när jag är 90 när jag känner mig som 60 vid 43?